Jag ber om ursäkt, du glasögonbeprydde yngling, brevvän och hockeyfantast! Ursäkt, för allt elakt jag skrev till dig i våran korta brevväxling i femte klass.
Du hade abnormt fula och stora glasögon, men det hade även jag. Däremot var jag smart nog att inte bifoga ett foto där jag bar dessa. Touché!
Själv hade jag genom mina föräldrars försyn fått ett par stiliga och sprillans nya brillor som blott vägde under dryga kilogrammet. De inköptes, som alla andra glasögonpar jag tidigare burit med tvivelaktig stolthet, hos Essers Optik, där jag tålmodigt betjänades varje vecka av en mustschbeprydd danska i sina bästa år.
Din handsstil var nästintill porträttlik " en skadeskjuten kråka på fyllan", det var även min. Jag var dock smart nog att korrläsa mitt brev. Ditt arga, nästintill rasande svarsbrev på mitt tilltag var däremot fullt av bortglömda bokstäver och stavfel. Led du av garv dsylexi? Vågade du inte låta fröken rätta brevet? Därför svarade jag aldrig på dina så kallade förolämpningar, då det är svårt att uttyda vad "dar ått helvitte" egentligen betyder.
Jag ber därför om ursäkt för allt dumt jag skrev, men som jag innerligen förmodligen tyckte var välförtjänt, då alla andra fått tuffa brevkompisar och jag hade fått en inpiskad morsgris. Det är väl bara att anta att brevväxling inte riktigt var min grej. Kan du någonsin förlåta mej?
Högaktningsfullt:
Daniel i klass 5A, Kungshamnsskolan anno 1991
(Med tillstånd av dr Glanzkopf & Gravofon Grammofonsällskap för publicering i den intravirtuella cyberrymdden).
Inlägg
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar