...Man kan ju i sitt stilla sinne undra vad som blev Gustavo Nieves, Dr Glanzkopf och Redaktörn efter sommarens eskapader i landet där tippex används som drinktillbehör, rosenband som strypsnaror för utrotningshotade fåglar och där dieseldoften endast slås av en vacker vårdag i allas vårt älskade Magnitogorsk? Det är inte bara min skyldighet, utan det är min förbannade plikt att hålla er underrättade här och nu kära, trogna läsekrets.
Tyvärr har det dock kommit till min kännedom att ett fåtal av mina älskade lamm i läsekretsen inte varit särdeles trogna den senaste tiden och i smyg läst annan lektyr. Fy skäms!
Åter tillbaka till de tappra tre vapendragarna i den västra hemisfären. Säg den som inte legat sömnlös om nätterna och grubblat utöver de vanliga stora frågorna (varför kom aldrig Oskar in på GGs, sprit är dyrt - varför sniffar man inte skiten istället och är det verkligen sant att alla som jobbar på Strannes är chef?).
Efter påtrycknngar ifrån högre ort så kommer här således en kort redogörelse för Redaktörns förehavanden. De övriga två vapendragarna, Dr Glanzkopf och Gustavo Nieves återkommer jag till vid senare tillfälle då mina nednötta fingertoppar återigen har växt ut. Utan att avslöja för mycket kan jag dock berätta att det är mycket i deras öden som i mångt och mycket är sammanvävt.
Redaktörn beslöt sig att efter ett osedvanligt livat fylle-debacle på fetischklubb ett par stenkast sydväst om Åsarp att söka lyckan i Mexiko Citys cykelhandlarkvarter. Lyckan fann hann. Man skulle till och med kunna säga att han gick på pumpen.
Hade han varit sjöman så hade han varit immun. Nu var inte så fallet, utan han var Redaktörn med stort R och liten hjärna. Den enda kamrat han hade brytt sig om att ta med på detta äventyr liknar mest numera ett par hekto köttfärs inlindat i baconskivor. Luktar gör den också. Särskilt i fuktig och klibbig värme.
Redaktörn har således kristnat sin lille vän i renaste pencillin som sig brukligt är. Dock utan önskvärt resultat. Vi kan krasst konstatera att så går det när man besöker gamla häxor som saknar elbelysning. Det förefaller sig sig minst sagt otroligt att vår koleriske redaktör någonsin kommer att kunna få resning ur denna Scan-inspirierade förnedring. Följaktligen bidar han sin tid på okänd adress där han bidar sin tid på Hisingen Eldbegängelsebyrå. Vi har dock lärt oss vid det här laget att det går aldrig att räkna ut denna man av slött sinne och låg moral. Likt Rocky Balboa reser han sig på 9 och en halv och skriker Adrian!
Jag ber er således om tålamod. Jag behöver mer kött på benen i frågan och anhåller om att få återkomma inom en snar framtid...
Ytterst Vördnadsfullt:
"I must break you!"
Ivan Drago.
http://bloggkartan.se/registrera/12730/kungshamn/
Tyvärr har det dock kommit till min kännedom att ett fåtal av mina älskade lamm i läsekretsen inte varit särdeles trogna den senaste tiden och i smyg läst annan lektyr. Fy skäms!
Åter tillbaka till de tappra tre vapendragarna i den västra hemisfären. Säg den som inte legat sömnlös om nätterna och grubblat utöver de vanliga stora frågorna (varför kom aldrig Oskar in på GGs, sprit är dyrt - varför sniffar man inte skiten istället och är det verkligen sant att alla som jobbar på Strannes är chef?).
Efter påtrycknngar ifrån högre ort så kommer här således en kort redogörelse för Redaktörns förehavanden. De övriga två vapendragarna, Dr Glanzkopf och Gustavo Nieves återkommer jag till vid senare tillfälle då mina nednötta fingertoppar återigen har växt ut. Utan att avslöja för mycket kan jag dock berätta att det är mycket i deras öden som i mångt och mycket är sammanvävt.
Redaktörn beslöt sig att efter ett osedvanligt livat fylle-debacle på fetischklubb ett par stenkast sydväst om Åsarp att söka lyckan i Mexiko Citys cykelhandlarkvarter. Lyckan fann hann. Man skulle till och med kunna säga att han gick på pumpen.
Hade han varit sjöman så hade han varit immun. Nu var inte så fallet, utan han var Redaktörn med stort R och liten hjärna. Den enda kamrat han hade brytt sig om att ta med på detta äventyr liknar mest numera ett par hekto köttfärs inlindat i baconskivor. Luktar gör den också. Särskilt i fuktig och klibbig värme.
Redaktörn har således kristnat sin lille vän i renaste pencillin som sig brukligt är. Dock utan önskvärt resultat. Vi kan krasst konstatera att så går det när man besöker gamla häxor som saknar elbelysning. Det förefaller sig sig minst sagt otroligt att vår koleriske redaktör någonsin kommer att kunna få resning ur denna Scan-inspirierade förnedring. Följaktligen bidar han sin tid på okänd adress där han bidar sin tid på Hisingen Eldbegängelsebyrå. Vi har dock lärt oss vid det här laget att det går aldrig att räkna ut denna man av slött sinne och låg moral. Likt Rocky Balboa reser han sig på 9 och en halv och skriker Adrian!
Jag ber er således om tålamod. Jag behöver mer kött på benen i frågan och anhåller om att få återkomma inom en snar framtid...
Ytterst Vördnadsfullt:
"I must break you!"
Ivan Drago.
http://bloggkartan.se/registrera/12730/kungshamn/
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar